Där fick ni en rad från den svenske romantikern Stagnelus som jag ska berätta om på svenskan, typ nu. Hatar romantiken... min date igår gick bra, förutom att jag borde frågat om jag fick äta upp hans rester (har till slut insett att andra människor är smala för att de äter så lite). Borde också ha frågat om jag fick sova hos honom, men man kan inte göra allt rätt första gången. Att vi gick och såg Hjärtslag var typ extremt passande också. Äh, ska inte redogöra för allt. Sammanfattar istället med: bara jag slipper krav på tvåsamhet är det hela väldigt fint.
Var ute i lördags, det var kult, hängde med roliga. Dansade i timmar med en jävla indieslöja på huvudet, typ min träning. Såg också världens sämsta spelnig, det var så pinsamt att något seriöst dog inom mig. Typ en kvinna som satt och skrek vid sitt piano och snackade om "konstiga saker" som bara kändes så jävla forcerade, samt att hon utstrålade extrem osäkerhet. Att jag över huvud taget återfann peppen beror på Daniels spelning som var efteråt. De var jätteduktiga! Känner mig lite äcklig som gör denna jämförelse, men det var faktiskt lite joy division över det hela.
Som vanligt blev jag sedan sliten mellan olika krav, viljor, begär och outsagda önskningar. Åh, eller som Stagnelius skulle uttrycka det hela: Makten att begära, tvånget att försaka.
Obs att jag skrivit allt detta med mina små små fingrar på min lilla lilla mobil.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar