Pisshoran sitter på bussen in till Citty och stirrar tomt ut genom repiga fönster. Bussen passerar horder av arbetare. Likt utsvultna dyngbaggar är de på väg hem till sina respektive kärnfamiljer. De har fredagssteken i sikte. Pisshoran tycker sig ana en pervers kåthet i någons blick, men inser sedan att det endast är reflektionen av sig själv hon ser. Tanken på saftig stek väcker för mycket lusta. Hon plockar hastigt fram en halv Nutrilett, tar en tugga och sköljer ner med Crystal Clear. Pisshoran ler behärskat och känner hur pistolens kalla metall smeker mot hennes höftben. Hon har ett viktigt möte ikväll.
Mr. Workman öppnar dörren till rum 203 och välkomnas med doften av klorin. Hans händer lämnar ett vått avtryck på det onödigt pråliga och svällande mässingshandtaget. Han måste genast fram till fönstret, men tvingas först plöja igenom lager av tunga gardiner som ivrigt draperar sig kring hans fuktiga kropp. Mr. Workman råkar riva upp ett hål i de mastiga fibrerna, aningslös om att han precis förstört höstens senaste kollektion i färgen Caramel Clementine.
Med en tung suck går fönstret upp. Den klortyngda luften flödar långsamt ut längst med fönsterkarmen likt en älskare som slingrar sig runt sitt offer. Mr. Workman drar in den svala kvällsluften i sina svällande näsborrar. Luftströmmen får hans grova näshår att vibrera. Så viner ett skott genom luften och avslutar denna historia som är lite för fylld av ”kåta” adjektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar